Ericsson, rapporten och utdelningen ~ Mot miljonen

tisdag 26 januari 2010

Ericsson, rapporten och utdelningen

”Vi måste se till att alla blir så glada som möjligt”. Citatet är från Hans Vestberg, Ericssons nye VD. Dilemmat kring utdelningar och omstruktureringar (uppsägningar) är åter uppe till debatt.

Jag tittade igår kväll snabbt igenom Ericssons fjärde rapport för året. Den liknade i mångt och mycket den tredje rapporten. Servicesidan går bra, JointVenture delen SonyEricsson går dåligt och man väntar på en vändning på marknaden för nät/infrastruktur. Jag tror i och för sig att det inom några år finns en uppgång att vänta sig i företaget när operatörerna vill börja investera i bättre nät för sina 3G och 4G tjänster. När den uppgången sker har jag dock ingen aning om.

Den stora snackisen efter rapporten har ändå inte varit resultatet utan det förslag till höjd utdelning som lämnats till styrelsen på 2 kronor per post. Med dagens aktiekurs på cirka 70 kronor blir det en direktavkastning på cirka 2,86%. Det är ingen fantastisk utdelning, men hygglig. Särskilt på väg ut ur en lågkonjunktur. Detta sticker dock i ögonen på fackliga representanter där man har svårt att förstå att man delar ut (och tom höjer i Ericssons fall) på bekostnad av personalen. Ericsson har ju strukturerat om (uppsägningar) i Gävle för inte så längesedan.

Själv vet jag inte var jag står i frågan. Å ena sidan så vill jag som aktieägare känna att företaget uppskattar mig och motiverar mig att hålla fast vid mitt innehav. Å andra sidan förstår man att det sticker i ögonen hos de som blir av med sitt jobb. Kan nog bli svårt för Hans Vestberg att göra alla glada…

Vad tycker läsarna om frågan? Dela ut eller hålla kvar så många jobb som möjligt?

Läs också:
Ericsson
Läsarnas Börsvinnare 2010

4 kommentarer:

Jim sa...

Mycket intressant fråga det här, och precis som du är jag något splittrad. Å ena sidan är den logik som säger att det är ägarna och endast ägarna som ska besluta om vad vinsten ska användas till solklar. I en västerländsk demokrati med äganderätt måste det vara så, allt annat är omöjligt. Å andra sidan är ägandet av företag mer komplicerat än exempelvis ägandet av en bil, eftersom ägarens agerande medför sociala konsekvenser för andra individer. Fackets invändningar är således fullt förståeliga. Dessutom är Ericsson ett av de främsta exemplen på så kallat "ansiktslöst ägande", det vill säga ett extremt splittrat ägande, vilket ger ledningen mycket stor makt över bolaget.

Men hur man än vrider och vänder på det så måste det i slutändan vara upp till ägarna att bestämma hur vinsten ska användas. Det följer som ovan sagt av att vi lever i en demokrati med äganderätt, men även av att vi har marknadsekonomi, i vilken kapital bör vara fritt att allokeras där det bäst används. Om ägarna anser att kapitalet växer bäst i Ericsson så kommer de att reinvestera det där, om de inte gör det så tyder det på att det finns bättre alternativ, vilket i sin tur visar att det inte BÖR satsas mer kapital i Ericsson. Att framtvinga en sådan reinvestering är detsamma som att motarbeta den ständigt pågående och för samhällsekonomin ytterst nödvändiga strukturomvandlingen. Men, tråkigt nog innebär de ständiga förändringarna i ekonomin att enskilda personer lika ständigt kommer att hamna i kläm, en del till och med riktigt illa.

Herr K sa...

Bra skrivet av Jim tycker jag.

Marknadsekonomin är inte perfekt, och så länge vi har detta systemet kommer det leda till att "profit" sker på bekostnad av individers arbetstillfällen.

å andra sidan kommer företagets överlevnad före allt annat, och aktieägarna måste blidkas för att företaget skall få behålla det kapital som ägarna bidrar med.

Kort sagt, en omöjlighet att göra alla glada i dessa tider!

inte miljonär än sa...

Jo jag landar nog också i att ägarna faktiskt måste få utdelning. Utan den moroten blir det alltmer svårmotiverat att satsa stora pengar i företagande. Men lite ambivalent blir jag ändå...

J sa...

Utdelningen kommer att återinvesteras i företaget om ägarna har förtroende för det. Ser man till exv Swedbank så är det ju solklart att ägarna inte borde få utdelning i år, men lika solklart att personalen inte ska få bonus.

Vad folk hela tiden verkar glömma är att det inte är varken en rättighet eller skyldighet att jobba. Det är ett privilegium. Några människor äger ett företag som erbjuder andra människor jobb. Självklart ska ägarna få utväxling på sitt investerade kapital, och självklart ska arbetarna få avtalad lön för sitt jobb. För i grund och botten handlar det ju om att de säljer sin tid och sin arbetskraft till arbetsgivaren/ägarna.

Att därför säga saker som "jag har gett det här företaget mina bästa år" visar att man inte förstår det. Företaget har ju gett en lön under ens bästa år. Och det står varje människa fritt att jobba eller inte.

Nu sidetrackade jag lite märker jag. Svaret är att jag är ambivalent, men att det på en fri marknad måste finnas ett val att återinvestera sin avkastning var man vill, och det sker genom utdelningar. Men rent organisationsteoretiskt är det förstås en svår fråga.